Hem

Du har kommit till en halvfärdig hemsida för lajvet Keep Calm and Carry On. Vår målsättning är dock att inte sprida den här länken förrän hemsidan är snygg och publiceringsklar.

Minnen bleknar med åren. Dagar går in i varandra, många försvinner helt och hållet. Den mest spännande tiden i våra liv, var egentligen också bara en rad vanliga dagar, vanliga kvällar. Det här var en av dem.

Det var 1940 och en av alla de där kvällarna under Blitzen. En av alla, många, kvällar när vi satt på the Whistle medan bomblarmet tjöt i öronen istället för att gå ned i något skyddsrum. Det var tider det.

Det var en helt vanlig kväll, efter att sjuksköterskorna bland oss gått av sitt skift och ambulansförarna gått på sitt. En helt vanlig kväll när kontorsflickorna samlades över varsin tallrik surrogat och skvallrade som vanligt. En vanlig kväll när vi var arga på våra kollegor, oroliga över våra fästmän eller saknade våra barn. En helt vanlig kväll när vi höll moralen uppe genom att skämta runt pianot.

Eller nej, det var inte en vanlig kväll. Det var den där kvällen när Elsie kommit över tjugofem par franska nylonstrumpor! Eller var det kvällen när Marjorie bestämde sig för att lämna sin man till sist? Kvällen Grace berättade att hon var med barn? Var det första kvällen jag kysstes med din pappa i skydd av mörkret? Sista kvällen vi träffade Virginia, som dog när en bomb träffade hennes skyddsrum en vecka senare.

Jag vet inte.

Alla kvällar har gått in i varandra.

Men en kväll, i London 1940, på the Whistle mitt under blitzen var det i alla fall.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s